Urskog är även ett äldre namn på Aurskog
Urskog, även orörd skog, klimaxskog eller primärskog, är en skog som uppnått väldigt hög ålder utan avsevärd mänsklig påverkan, och uppvisar därmed hög biologisk mångfald och säregna ekologiska drag. I Sverige talar man främst om naturskog, såsom barrnaturskog, lövnaturskog och ädellövnaturskog, medan FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) definierar urskog som skogar som naturligt uppkommit med inhemska arter utan synlig påverkan av mänsklig aktivitet och där ekologiska processer tillåts förbli ostörda. Cirka en tredjedel av världens skogar uppskattas vara urskog. Karaktärsdrag för dessa naturtyper är bland annat åldersrelaterade drag som först uppstår när träd når en hög ålder, stora skillnader i ålder, höjd och tjocklek bland träden, stora mängder död ved av olika storlek och arter som kräver naturliga tillstånd som varit relativt oförändrade under mycket lång tid.
Urskogar och naturskogar är mycket värdefulla för ekosystemtjänsterna de bidrar med, vilket kan stå i motsats till skogsindustrin som önskar skörda virke av hög kvalitet medan somliga söker bevara skogarna i deras ofördärvade tillstånd för renande av vatten, flödeskontroll av regn och översvämning, bevarande av näringscykler (såsom kvävecykeln och fosforcykeln), kolsänkning, forskning, allmän hälsa, luftkvalitet, friluftsliv, källor till genetisk mångfald, pollinering, ekoturism, jordkvalitet eller för naturens och den biologiska mångfaldens egenvärde. Urskogarna runtom i världen blir trots detta allt mer sällsynta på grund av skogsavverkning, expansion av djurhållning och jordbruk i tropiska områden driven särskilt av soja-och palmoljeodling, gruvdrift och urbanisering.
I Skandinavien finns mindre partier urskog kvar, främst i fjällområden. I Sverige utgörs cirka 0,3% av skogsarealen av urskog. Det rör sig oftast om fjällbjörkskog och fjällnära barrskog, men små nyckelbiotoper av äldre skogar finns utspridda i hela Sverige.
