Polis eller poliskårer är den eller de polisorgan som ansvarar för polisväsendet. Polisväsen är den sammanfattande benämningen på de offentliga myndigheter som har till huvuduppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt bekämpa brott i en stat. Polisen är den huvudsaklige utövaren av statens inre våldsmonopol, det vill säga den maktutövning – ytterst med dödligt våld – som riktas mot inre fiender, medan försvarsmakten är den som utövar statens våldsmonopol mot yttre fiender.
Etymologi
Ordet polis har funnits i svenska språket sedan 1785 och kommer via franska police, statsform, politik, polismakt. Från latinets politia civil förvaltning, via antika grekiska adjektivet politikós till politeia, medborgare, stadsförvaltning och pólis, πόλις ['pɔ-] (plural: póleis), som betyder stad, stat. Dess sidobetydelse av "statsgemenskap", exemplifierad i tá politiká ("[medborgarnas] offentliga angelägenheter"), ligger till grund för avledningar som politik och politiker. Fram till mitten av 1800-talet används ordet i England för civil administration, i betydelsen administration av den allmänna ordningen. Den första organisationen som anges i England vad gäller det är den marina polisen, inrättad 1798, för att skydda varor i Londons hamn. Den första dokumenterade polisstaten i den meningen att staten regleras genom en nationell polis är daterat till 1865 i Österrike. Termen polisaktion, i betydelsen militär intervention, eller militärt ingripande som inte riktigt är ett krig, med åtminstone den påstådda avsikten att korrigera laglöshet, användes först 1933.
