Kalligrafi (av grekiska: καλλος, kallos, skönhet och γραφος, graphos, skriva) är konsten att skriva vackert, eller, skrivandet som konst. Utövarna kallas kalligraf, kalligrafer.
Östasiatisk kalligrafi
I kinesisk, koreansk, vietnamesisk och japansk konst har kalligrafin (kinesiska shufa 書法, japanska shodo 書道) haft en stark ställning under mycket lång tid. Kinesisk kalligrafi ända sedan man började med mjuka penslar under Handynastin för omkring 2.000 år sedan, och i detta kulturområde avses med kalligrafi vanligtvis penselskrift, även om man numera också kan tala om "kalligrafi med penna". Kalligrafi var i det gamla Kina ett av en lärd persons fyra måsten och konsten har fortfarande mycket hög status.
Verktyg
I kinesisk kalligrafi räknas pensel, tuschstång, papper och rivsten som Studerkammarens fyra skatter (wenfang sibao).
Kända kinesiska kalligrafer
Kända japanska kalligrafer
Kända koreanska kalligrafer
Arabisk eller islamisk kalligrafi
Den islamiska konstens anikonism, det vill säga förbudet att avbilda det gudomliga, medförde att konstnärerna kompenserade med mycket dekorativt utförda Korancitat, särskilt i den kufiska skriften. På arabiska är kalligrafin känd under begreppet khatt (خط), som härleds från ordet "linje", "design", eller "konstruktion".Den islamiska kalligrafin har en mycket lång obruten tradition. Eftersom kalligrafin baseras på arabiskabokstäver kallas den ibland "arabisk kalligrafi". Emellertid är "islamisk kalligrafi" en riktigare benämning eftersom begreppet innefattar alla verk av kalligrafi av muslimska kalligrafer, från Andalusien i det moderna Spanien och bort till Kina.Den islamiska kalligrafin är nära associerad med arabeskens geometriska konstart.
