Tredje statsmakten är sedan mitten av 1800-talet en informell benämning på massmedia i Sverige. Den första makten är regeringen och den andra riksdagen. Ibland antas riksdagen vara den första. Den tredje statsmaktens uppgift anses vara att granska de två andra.
Likartade uttryck förekommer även på andra håll – i den engelskspråkiga världen finns fourth estate 'fjärde ståndet' och på den europeiska kontinenten quatrième pouvoir, vierte Gewalt och quarto potere 'fjärde makten'.
Den retoriska figuren enligt vilken "pressen inte är den tredje statsmakten utan landets regering" kan vara jämngammal med uttrycket fourth estate i betydelsen "pressen".
Uttryckens ursprung
Sverige
Det första kända belägget är från 1838, då Henrik Bernhard Palmær skrev i Östgöta Correspondenten, att Erik Gustav Geijer benämnt den periodiska pressen som den tredje statsmakten.På det ställe Palmær åsyftar, hänvisar Geijer till Tocqueville.
Engelskspråkiga länder
På engelska finns uttrycket belagt från 1820-talet, men engelskspråkiga citatsamlingar brukar ange att den förste som använde fjärde ståndet som beskrivning på pressen var Edmund Burke. Detta grundar sig på vad Thomas Carlyle skrev i boken Om hjältar, hjältedyrkan och hjältebragder i historien (1841):
I England har man traditionellt ansett att parlamentet utgjordes av tre ständer trots att det organisatoriskt var och är ett tvåkammarparlament. Vissa menade att dessa bestod av Lords spiritual, Lords temporal, och commons medan andra menade att de var kungen, lorderna och commons.I USA används the fourth branch of government (ungefär: den fjärde statsmakten), om en makt som påverkar de tre författningsenliga grenarna – den legislativa, den exekutiva och den judiciella – utan att själv ha någon grund i den amerikanska konstitutionen.
