Näbb (rostrum på latin) är en yttre anatomisk struktur på skallen hos fåglar som används för att äta med, men även många andraaktiviteter som putsning av fjäderdräkten, påverka yttre objekt, döda byten, slåss, födosökning, vid uppvaktning och för att utfodra ungar. Begreppet näbb används ibland även om liknande anatomiska strukturer hos exempelvis vissa dinosaurier som dicynodonter och fågelhöftade dinosaurier, men även hos bland annat bläckfiskar, valar, svärdfiskar, blåsfiskar, sköldpaddor och näbbdjur.
Även om fåglarnas näbbar har en mycket stor variation vad gäller storlek, form, färg och textur delar de en liknande underliggande anatomisk struktur. Två benliknande utsprång från skallen - övernäbben och undernäbben - täckta med ett tunt och hårt keratinrikt lager som kallas rhamphotheca.
Den stora variationen bland fågelnäbbar har evolutionärt utvecklats för olika funktionalitet genom fåglars olika ekologi, där olika föda och födosök spelat en nyckelroll.
Etymologi
Ordet näbb finns belagt i svenskan sedan 1500-talet. och härleds ur fornsvenskans næbber, besläktat med bland annat frisiskans nibbe och germanskans naƀja. Ordet är även besläktat med svenskans nabb, det vill säga en utskjutande udde.
Anatomi
Även om näbbar uppvisar mycket stor variation vad gäller storlek, form, färg och textur så har de en gemensam underliggande struktur. Alla näbbar består av två käkar, en överkäke/övernäbb (maxilla) och en underkäke/undernäbb (mandibel).
