Den kontinuerliga koloniseringen och urbaniseringen av dessa regioner genomfördes framför allt av angloamerikaner och immigranter från Europa, tills områdena upptogs bland USA:s organiserade territorier omkring 1890. Instiftandet av de sista indianterritorierna i det som skulle bli delstaten Oklahoma för nybyggarnas kolonisering i Oklahoma Land Run 1889-1895 och den amerikanska arméns massaker på ungefär 200–300 lakotaindianer vid Wounded Knee Creek i South Dakota i december 1890 markerade slutet på vilda västern-eran. Med dessa händelser tog indiankrigen slut, liksom de från Europa invandrade bosättarnas kolonisering av de USA-annekterade territorierna. Efter att den elfte folkräkningen i USA genomförts år 1890 kungjorde folkräkningsbyråns chef att nybebyggelsen inte längre var tydligt avgränsad. Orörda marker att röja och ta i bruk blev allt svårare att finna efter 1890, även om järnvägsbolagen marknadsförde några områden i östra Montana.
Sedan dess är begreppet vilda västern, som präglats av de angloamerikanska erövrarnas perspektiv, förknippad med ett visst tankesystem: genomsyrad av föreställningar om frihet, manlighet, den starkes rätt, kampen om egendom och liknande klichéer. Tiden är kopplad till en mytologisering och trivialisiering av den amerikanska pionjärtiden, med gränserna mellan historiska fakta, legendbildningar och fritt fabulerade historier ofta utsuddade.
Redan under det sena 1800-talet idealiserades och romantiserades pionjärtiden som ”Vilda västern”.
