En välsignelse är en formel uttalad över någon eller något för att förmedla välgång och lycka och motsatsen till förbannelse.
I Gamla testamentet framställs välsignelsen som något konkret, som i patriarkberättelserna i 1 Mos. överlämnas från far till son och som tryggar släktens fortbestånd. En särskild välsignelse ingick i tempelritualen i Jerusalem, den s.k. aronitiska välsignelsen. I synagogan uttalas välsignelsen av de närvarande män som är av prästerlig släkt. Allmänt kan annars sägas att en stor del av den judiska gudstjänsten består av välsignelser, eller tacksägelser, över vad Gud har skapat.
I kristen gudstjänst är det vanligt att avsluta med en välsignelse. Särskilt i mera traditionella samhällen, till exempel bland judar eller kristna, har det varit vanligt att uttala välsignelser i olika vardagliga situationer, till exempel i bruket att be Gud välsigna maten. Detta sistnämnda är också ettexempel på att välsignelse kan riktas mot annat än människor; att helga olika föremål med välsignelse är brukligt i romersk-katolska kyrkan men förekommer även i Svenska kyrkan, till exempel vid kyrkoinvigning.
