ridning - Välj ett pussel att lösa

Ridande artilleri var en typ av lätt och mobilt artilleri som försåg europeiska arméer med rörligt eldunderstöd från början av 1600-talet till tidigt 1900-tal. Det ridande artilleriet var en föregångare till den moderna bandkanonen och bestod av lätta kanoner och haubitsar som drogs på lätta och robusta lavetter. Besättning satt antingen till hästs eller på lavetterna i strid. När de var i position att skjuta satt de hårt drillade artilleristerna av, bröstade av (gjorde redo för eldgivning), riktade och gav snabb och koncentrerad eldgivning mot fienden. Batterierna kunde sedan lika snabbt brösta kanonerna, sitta upp och göra sig redo för att flytta till en ny position, precis som modernt självgående artilleri. Ridande artilleri var mycket flexibelt och tjänade som en lättrörlig reserv som kunde understödja konventionellt kavalleri genom att störa större infanteriformationer med snabb och koncentrerad eldgivning som kavalleriet sedan kunde utnyttja för genombrytning. Dess rörlighet gjorde att batterierna kunde tysta traditionellt fotartilleri genom att helt enkelt utmanövrera det och kunde även flankera lättare fältfortifikationer. De hade också möjligheten att erbjuda täckande eld för framryckningar och reträtter av långsammare enheter. Om de anfölls av större styrkor kunde batterierna snabbt förflytta sig och undgå att bli tillfångatagna. Första användningen av irreguljära enheter av ridande artilleri organiserades av Lennart Torstenson, en av Gustav II Adolfs generaler, under trettioåriga kriget för att förse kavalleriet med eldunderstöd för att tackla större infanteriformationer utan att offra dessas snabbhet och mobilitet.