Solidaritet (på polska: Solidarność [sɔliˈdarnɔɕtɕ]; fullständigt namn: Oavhängiga självförvaltande fackföreningen ”Solidaritet” – Niezależny Samorządny Związek Zawodowy ”Solidarność” [niɛzalɛʐnɨ samɔʐdɔ̃nɨ zviɔ̃zɛk zawɔdɔvɨ sɔlidarnɔɕt͡ɕ]) är en polsk fackförening som startades i augusti 1980 av bland andra Lech Wałęsa. Rörelsens omfattning och idéspridning inom det forna Östblocket förvandlades till en massiv folklig motståndsrörelse mot kommunistregimerna och är en av huvudorsakerna till de realsocialistiska diktaturernas fall i Östeuropa
För övrig solidaritetsrörelse, se artikel solidaritetsrörelser.
Historia
Början
En landsomfattande strejk utbröt i Polen 1980. Strejken spred sig spontant och blixtsnabbt mellan företag, fabriker och institutioner och ganska snabbt blev Leninvarvet i staden Gdańsk – en av Polens då största arbetsplatser – centrum och språkrör för rörelsen. Arbetarna låste in sig på varvet och krävde att få förhandla direkt med regeringen inför direktsänd television för att minska regimens möjligheter att manipulera deras krav. Till strejkledare utsågs Lech Wałęsa som tio år senare blev Polens första folkvalda president.
De strejkande krävde bland annat högre lön, bättre pensioner, kortare arbetstider och de krävde dessutom att få rätt att bilda fackföreningar, rätt att gå ut i laglig strejk, att censuren skulle avskaffas och att politiska fångar skulle släppas. På grund av det massiva folkliga stödet och solidariteten mellan medlemmarna i Solidaritet förlorade regeringen förhandlingarna och de flesta av kraven godtogs.
Statsmakten slår tillbaka
Den 13 december 1981 genomförde den polska regimen en ganska oblodig statskupp efter tryck från Sovjetunionen (se Brezjnevdoktrinen) som oroades av att den polska ”frihetsbacillen” skulle spridas inom det av Sovjetunionen dominerade Östblocket. Solidaritet förbjöds.
