Hernán Cortés
Hernán Cortés de Monroy Pizarro, 1:e Marqués del Valle de Oaxaca (Markis av Oaxacadalen), född 1485 i Medellín, Extremadura, död 2 december 1547 i Castilleja de la Cuesta nära Sevilla, Andalusien, var den spanske conquistador som 1519–21 erövrade aztekernas rike i Mexiko. Han var under sin levnad känd som Hernando eller Fernando Cortez och signerade sina brev Fernán Cortés. Han var en central person i den spanska koloniseringen av Amerika.
Med 700 man erövrades aztekernas rike. Efter erövringen av Mexiko fick Cortés en mer tillbakadragen roll. När Cortés kom till Mexiko 1519 väntade aztekerna på att deras gud Quetzalcóatl skulle återvända och störta aztekerna. När Cortés dök upp trodde man därför att det var en gud som hade kommit. Aztekerna terroriserade sina grannar genom att då och då anfalla dem för att ta fångar, vilka användes vid religiösa ceremonier (med kannibalistiska inslag). Det fanns därför ett stort missnöje bland indianstammarna runt aztekernas land. Därför ställde sig många av dessa sig på spanjorernas sida. Aztekernas vapen och strategi gick i första hand ut på att ta fångar. Sjukdomar som européer förde med sig till Mexiko försvagade aztekernas armé. Cortés tillät inte att några stammar var neutrala i kriget och fick därmed kriget att förflyta snabbare.
Cortés älskarinna Malintzin, ”Doña Marina”, mera känd som La Malinche kunde tala både maya och nahuatl (aztekernas språk) och hjälpte honom som informatör, rådgivare och tolk.
Cortés hade inga barn i sitt första äktenskap. I sitt andra äktenskap fick han fyra barn.
