En allé är en enkelsidig, dubbelsidig eller fler-dubbelsidig trädrad, som ofta finns i anslutning till en väg, vattendrag eller gräns. Ordet kommer från franskans aller - att gå.
Historia
Denna form av landskapselement som vi ser idag är en struktur och idé från Frankrike under barockens storhetstid på 1600-talet. Det är från början tänkt att dessa linjeräta rader av träd skall binda samman de olika beståndsdelar trädgårdarna och parkerna hade vid tiden i Frankrike. De skulle ge ett pampigt och överväldigande intryck med dess helhet. I Sverige och framför allt i Skåne kom detta att bli ett allt vanligare fenomen från 1700-talet och framåt, då den svenska adeln importerat denna idé. Alléer anlades först och främst i anslutning till huvudgårdar och därefter till andra viktiga målpunkter i och kring ägorna. Senare under 1700-talet kommer också de svenska städernas infarter markeras med dessa trädrader och under 1800-talets sista del i samband med skiftena kommer även större bondgårdar och prästgårdar att få alléer längs sina infarter. Under första hälften av 1800-talet anläggs en helt ny typ av allé som kantar landsvägar. Dessa fanns främst i odlingsbygden som vid tiden var en mycket öppen landskapstyp i Skåne.
