Radband
Radband är ett snöre på vilket kulor eller pärlor har trätts upp och som används inom vissa religioner som hjälp vid räknandet av ett föreskrivet antal böner.
Radband används inom romersk-katolska och ortodoxa kyrkan och av vissa grupper inom islam, buddhism och hinduism. Ordet är en förvrängning av ravband, där rav är ett äldre ord för bärnsten, då de medeltida radbanden i Norden hade kulor av bärnsten.Buddhisterna använder i regel 108 kulor, muslimerna 33, 66 eller 99. Av katolikernas radband finns flera olika slag, till exempel den "lilla", omfattande 33 pärlor (efter Kristi levnadsår), den "vanliga", innehållande 55 och den "fullständiga" med 165 pärlor. Somliga av pärlorna är större och kallas paternosterpärlor, de övriga, mariapärlorna, är mindre. För var och en av de större läses ett Fader vår, för var och en av de mindre ett Ave Maria. Kulorna eller pärlorna är traditionellt av trä, sten, glas, korall eller elfenben. Numera förekommer även plast.
Inom romersk-katolska kyrkan kallas radbandet rosenkrans (latin: rosarium, paternoster,
psalterium). Det kom att brukas i Europa från medeltidens slut i samband med den så kallade rosenkransbönen. Man ber omväxlande ett Fader vår, tio Hell dig Maria och ett Ära vare Fadern, samtidigt som man betraktar vissa mysterier (Jesu födelse, lidande och förhärligande). Denna rosenkrans är den så kallade Dominikanska rosenkransen.
Utöver denna finns den så kallade Birgittinska rosenkransen som består av sex dekader i stället för fem. Det var påven den Salige Urban V (1362–70) som gav Heliga Birgitta tillstånd av sprida denna form av rosenkrans. Mariastatyn i Lourdes-grottan i södra Frankrike bär en Birgittinsk rosenkrans i sin hand.
Ett radband som är starkt bundet till den så kallade Jesusbönen och som till det yttre skiljer sig något från den västerländska rosenkransen används ofta inom den ortodoxa kyrkan.
