Polynesien ("De många öarna"; grekiska poly - många och nesos - öar, jämför med Melanesien och Mikronesien)
är en etnografisk region i Oceanien som är cirka 5 milj km² stor och med cirka 6 milj invånare (1991). Området består av ett antal öar och ögrupper mellan Hawaii, Nya Zeeland och Påskön och befolkas huvudsakligen av polynesier, dvs människor som talar polynesiska språk.
Namnet Polynesien användes först av den franska upptäcktsresanden Charles de Brosses 1756 och syftade ursprungligen på alla öar i Stilla havet. Väster om Polynesien ligger Melanesien och
Mikronesien.
Befolkning
Befolkningen i Polynesien talar i huvudsak polynesiska språk och antas ha spritt sig ut över Stilla havets övärld från det asiatiska fastlandet.
Polynesierna var av tradition mycket skickliga båtbyggare och navigatörer som kunde resa mycket långa sträckor ute till havs. Deras samhällen var hierarkiskt uppbygga och styrdes av hövdingar som ansågs härstamma från gudavärlden.Polynesierna livnärde sig i huvudsak på fiske och jordbruk, där de bland annat odlade tarorot.
Geologi
En del av öarna har vulkaniskt ursprung. De är bergiga och har relativt hög nederbörd. De har också bördig jord och relativt hög folktäthet (exempelvis Hawaii, Tahiti och Samoa).
