Ett ord är en betydelsebärande ljud- eller teckenkombination som förekommer självständigt. Kärnan i ett ord är en rot, till exempel bok, tvätt, klok eller eld. Roten kan i många språk förändras enligt bestämda mönster kallade affix, det vill säga att vokaler byts ut (binda-band) eller att partiklar (bund+it) läggs till; detta förändrar ordets betydelse.
En sammansättning innehåller åtminstone två rötter. Exempel på sammansättningar är solstol, ångstrykjärn, bokningsavgift och skjutglad.
En stam är den del av ett ord som blir kvar när eventuellt böjningsaffix tagits bort. Exempel på stammar är bok i bokning och eld i eldig.
Språkvetenskapligt använder man begreppet ord på självständiga uttryck och lexem på uttryckens betydelse. Sålunda är "New York" två ord, men bara ett lexem. Detta har betydelse vid översättningar. Till exempel kan det svenska ordet "glass" inte översättas till ett engelskt ord men lexemet "glass" kan översättas till det engelska lexemet "ice cream" som i sin tur består av två ord.
Den disciplin som studerar ordstruktur kallas ordbildningslära. Ibland ses ordbildningslära som en del av morfologin. Inom lexikologin studeras ordböcker och annan form av systematisering av ord.
