Emotionellt instabilt personlighetssyndrom
Emotionellt instabilt personlighetssyndrom, förkortat EIPS, EIP eller EUPD (efter engelskans emotionally unstable personality disorder), tidigare även kallat borderline personlighetsstörning (BPD), är en personlighetsstörning, som kännetecknas av exempelvis instabila relationer, känslomässig labilitet, tomhetskänslor, stark ilska och självskada.
I DSM-5, en av American Psychiatric Association utgiven diagnostisk manual för psykiska diagnoser, används termen borderline personlighetssyndrom medan ICD-10, diagnostisk manual utgiven av Världshälsoorganisationen (WHO), kallar tillståndet emotionellt instabilt personlighetssyndrom. I informellt bruk används termen borderline. Det finns vissa skillnader vad gäller de diagnostiska kriterierna i DSM-5 och ICD-10, men det är i grunden samma diagnos.
EIPS har liknande symptom som flera andra diagnoser, däribland ADHD, Aspergers syndrom, autism, bipolär sjukdom och PTSD. Det är vanligt att personer med EIPS även har annan psykisk problematik, såsom depression, ångest, ätstörningar och/eller missbruk.Omkring 10 procent av diagnostiserade med EIPS dör av självmord. De flesta självmordsförsök sker i tjugoårsåldern, men de flesta dödsfall vid självmord sker i trettioårsåldern.Det har bland läkare, terapeuter, psykologer och psykoanalytiker rått vitt skilda uppfattningar gällande vad EIPS ska kallas och vad som kännetecknar diagnosen. Enligt psykiatriprofessorn John Gunderson karaktäriseras EIPS av att personen har stora problem i tre områden: interpersonella relationer, känslokontroll och impulskontroll. Vidare menar han att om en person har stark rädsla för att bli övergiven och skär sig själv, är sannolikheten 88 procent att personen i fråga har EIPS.Prognosen är god för behandling av EIPS: inom 15 år blir 75 procent fria från diagnosen. Vanliga behandlingsformer för EIPS är dialektisk beteendeterapi (DBT) och mentaliseringsbaserad terapi (MBT).
