För den juridiska termen, se Återvinning (juridik).
Återvinning innebär tillvaratagande av material från avfall. Återvinning är i allmänhet en föredragen metod när det gäller att behandla avfall. I snäv bemärkelse avses med återvinning substansåtervinning, vilket innebär att jungfruligt (nyproducerat) material ersätts med insamlat använt material. Ibland talas även om energiåtervinning, varvid vissa former av förbränning må komma att klassificeras som återvinning. I Sverige återvinns eller förbränns nästan allt avfall och endast en mycket liten del deponeras(slängs, grävs ned och lagras på godkänd deponi på ”soptipp”).
Aluminium, glas, kartong, papper och plast är exempel på material som kan återvinnas, de olika typerna av material kallas fraktioner.
Ytterligare exempel på återvinning är förorenade jordmassor och tjärasfalt som efter behandlingsåtgärder blir renade och återvunna. De är då lämpliga att åter användas i anläggningsprojekt när exempelvis hus och vägar ska byggas. Se även marksanering.
