Bläck är en färgad vätska som används vid skrivning. Bläck används bland annat i kulspetspennor, reservoarpennor och filtpennor.
Historia
Det äldsta bläcket användes i Kina och Egypten redan 2600 f Kr. och framställdes då genom att en sot- och limblandning löstes i vatten. Ett mera beständigt bläck uppfanns på 200-talet f Kr.Järngallusbläck har använts i Europa sedan medeltiden. Pigmentfärgat bläck förekom redan under romartiden, pigment var ockra eller lapis lazuli. Under 700-talet är bläcket ofta brunt eller rödaktigt, för att på 1100- och 1200-talet åter bli svart.Då stålpennor kom i bruk vid mitten av 1800-talet krävdes nya bläcksorter, då många av de äldre recepten fick stålpennorna att korrodera, vanligen alizarinbläck med ett anilinfärgämne.
Nutida bläck
Det finns två huvudtyper av bläck: dokumentariskt bläck och färgbläck.
Dokumentariskt bläck
Dokumentariskt bläck av traditionell typ (järngallusbläck) är en lösning bestående av garvämnen, järnsalt, oorganisk syra och ett färgämne. Ett problem med järngallusbläck är att det med tiden försvagar det papper som bär skriften.
